Det är en fråga jag fick här om dagen. Jag fortsätter att äga aktier trots att jag aldrig skulle köpa för nuvarande pris. Det är väl irrationellt? Jag hamnade i en het diskussion med Christopher Detweiler, som är en duktig förvaltare. Han tyckte att jag skulle sälja så fort värderingen blivit för hög. Jag funderade mycket efter mötet hur vi kunde ha så skilda uppfattningar. Han är ju smart, innebär det då är jag korkad? Min slutsats blev att han nog förlitar sig mer på sin värdering än vad jag gör. Det som också skiljer min filosofi från många andras är att jag fokuserar på affärsmodellen och konkurrensfördelarna. Jag har därför aldrig någon målkurs. Det är populärt att tala om exit plan/strategy. Jag gör inte det. Jag äger och stannar kvar som ägare långt efter kursen gjort aktien övervärderad. För alla logiska personer låter detta irrationellt. Jag förstår det. Min erfarenhet säger mig dock att det är pragmatiskt och rationellt att stanna kvar hos kvalitetsbolag även efter att de blivit högt värderade. Orsakerna är att värderingen är baserad på antaganden och de verkligt exceptionella företagen och ledarna har en förmåga att överträffa alla förväntningar. Kvalitetsföretagen växer oftast in i värderingarna.

Johan Bynélius - 22 Mar 2019