Häromdagen hörde jag följande av min 6-åriga son. Son -Pappa, jag är fattig. Jag -Vad säger du? Varför tror du det? Son -Jag har inga pengar. Sensmoral: Jag fick extremt dåligt samvete. Det våra barn tänker på tror jag är en reflektion av hur de ser på mig/dig som förälder. Jag kommer anstränga mig för att han framgent fokuserar på att -ha roligt -är nyfiken -vågar -visar medkänsla -förstår att allt är möjligt. Min dotter svarade alltid att hon kunde saker när hon var liten. Jag kan åka skidor Jag kan cykla etc När det visade sig att hon inte kunde cykla så svarade hon, jag kan men jag har inte lärt mig det ännu. Dit vill jag igen.

Johan Bynélius - 17 Nov 2019