Om vi ska tro det som står i tidningen så är aktiv förvaltning gårdagens förvaltning. Argumentet är att det är så få som slår index så det är smartare att investera i indexfonder och fokusera på att betala så låga avgifter som möjligt. Är indexfonder en bra idé? Det beror på vad du jämför med. Om vi jämför indexfonder med aktiva fonder så måste vi först definiera vad en aktiv fond är. En aktiv fond/förvaltare är en fond som gör en ”tänkande” analys innan aktier köps, det vill säga aktivt försöker slå index. För att slå index måste i regel aktievalen skilja sig från de aktier som ingår i index. Idag placerar media och branschen slarvigt alla fonder som inte har index i sitt namn inom kategorin aktiva fonder. Av alla fonder som hamnar i kategorin aktiva fonder finner du få fonder som verkligen är aktiva. Istället visar det sig att de är indexkramare samtidigt som de tar ut höga avgifter. Tyvärr är idag nästan alla fonder och kapitalförvaltare indexfonder. Om de placerar som indexfonderna men har högre avgifter så är det självklart att analys efter analys visar på att fonderna har svårt att slå index. Roten till det onda är det dock ingen som talar om. Varför funderar ingen på varför det är så få fonder som slår index? Alla missar det verkliga problemet. Det verkliga problemet är att få i branschen har något incitament att slå index. Alla fonder och kapitalförvaltare får fasta avgifter. De får betalt oavsett hur det går för fonden. Om du som kund ger din förvaltare en fast avgift har han få incitament till att försöka slå index. Det är förklaringen till den annorlunda rubriken “Du får vad du betalar för…” Varför? Fasta avgifter innebär att förvaltaren får betalt även om fonden inte presterar bättre än index. Finansiella rådgivare säljer därför in fonderna hos sina kunder, inte utifrån hur bra de gått utan snarare i relation till den ersättning de får för att sälja fonden. Kunderna i sin tur är sällan aktiva. Det vill säga, de letar inte själva upp fonder som ”superpresterar”, utan väljer oftast den fond som deras rådgivare föreslår. Om fonden avviker negativt från index riskerar rådgivaren att kunden slutar att vara kund. Finansiella rådgivare vill och kan därmed inte sälja fonder som presterar sämre än jämförbara index till sina kunder. Ur fond- och kapitalförvaltarens perspektiv är det därför bättre att hålla sig nära index, för att säkerställa att hen behåller rådgivarens välsignelse och därmed rådgivarens kund och sin fasta avgift. Rädslan att ibland prestera sämre än index är anledningen till att nästan alla fonder som idag kallar sig aktiva egentligen är passiva och inte ens försöker slå index. Om förvaltaren istället för att försöka slå index sätter sin förvaltning på autopilot och i stort kopierar indexvikterna samtidigt som företaget lägger alla sina resurser på relationsbyggande så är chansen stor att kunderna stannar och att fonden kan fortsätta lyfta sin fasta avgift. Många kunder struntar dessutom i hur förvaltningen går, då de bryr sig mer om att rådgivaren är trevlig än hans förmåga att ge bra råd. En kund som har 1 miljon kronor i förvaltning betalar mellan 10 000-150 000 kr om året för relationen. Det stora spannet beror på vilket bolag rådgivaren arbetar hos och blir större om tillgången är illikvid. Olika former av kapitalanskaffningar och kapitalförsäkringar har ofta för höga avgifter. Avgifterna är ofta dolda och svåra att upptäcka. Om det mot förmodan är någon kund i denna typ av relation som vill se resultatet av investeringen så kan förvaltaren visa upp att förvaltningen i stort gått som resten av branschen. Om det är en illikvid tillgång så saknas måttstock att jämföra sig med. Slutsats: Vid jämförelse mellan aktiva och passiva fonder har världen, vilket återspeglas i media, börjat upptäcka att de aktivt förvaltade fonderna sällan ger högre avkastning än indexfonderna och att det därför inte är värt att betala en högre avgift för att placera i dem. Anledningen till att det finns så många förklädda indexfonder är att nuvarande avgifts- och incitamentsstrukturer inom kapitalförvaltningsbranschen i princip omöjliggör även för förvaltare av aktivt förvaltade fonder att bedriva aktiv förvaltning. Det är inte logiskt att bedriva aktiv förvaltning när förvaltaren får en fast avgift eftersom han genom att vara aktiv skulle ta en stor risk som han inte skulle få något extra för att ta. I färska rapporten ”Indexing and Active Fund Management: International Evidence” kommer forskarna fram till att Sverige har sämst fondkonkurrens av 32 länder i undersökningen. Färre än en tredjedel av de svenska fonderna visade sig vara äkta aktiva fonder. Om det bara är en tredjedel av de svenska fonderna som är är äkta aktiva så borde vi inte förvånas över att det bara är en tredjedel som slår index varje år.

Johan Bynélius - 22 Mar 2019